Lenas blogg
En kvinnas avundsjuka!
Jag har flera gånger slagits utav kvinnors avundsjuka på sina män! Dom klagar på sina män, att dom inte gör det ena eller det andra. Men för en utomstående så ser man hur mycket mannen faktiskt gör. Kanske inte just exakt när hon just ville det, men han gör det, och han gör det i sin takt och efter sin förmåga! Vad ger oss kvinnor rätten att bara klaga??
Jo, jag erkänner, jag klagar jag med på min man….. men jag uppskattar honom enormt! Och jag känner ständigt att jag måste göra allt innan han gör det! Men kära du säger han lugnt, varför kan inte jag ta hand om disken? Ja, varför kan han inte gör det? Måste jag göra det för att jag är kvinna? Inte i hans värld. Han är nu uppvuxen med att själv ta ansvar för mat och disk och städning, vilket jag är evigt tacksam för.
Jo, jag erkänner, jag klagar jag med på min man….. men jag uppskattar honom enormt! Och jag känner ständigt att jag måste göra allt innan han gör det! Men kära du säger han lugnt, varför kan inte jag ta hand om disken? Ja, varför kan han inte gör det? Måste jag göra det för att jag är kvinna? Inte i hans värld. Han är nu uppvuxen med att själv ta ansvar för mat och disk och städning, vilket jag är evigt tacksam för.
Vad jag menar är: När vi klagar på våra män, har vi verkligen sett vad det är han gör, hur han egentligen har det? Nej, vet du vad? Jag tror faktiskt inte det. I dagens samhälle är det enorma krav på alla. Vi måste vara så perfekta, vi måste ha så perfekta hem, så otroligt välstädat, så otroligt välartade barn, fin bil, nyaste mobilen, häftigaste maken osv….ja listan kan göras precis hur lång som helst. Varför kan vi aldrig vara nöjda med det vi har? Varför strävar människan hela tiden efter något nytt? Gräset är aldrig grönare på andra sidan, det är jag tvärsäker på!
Nej brudar, tjejer, kvinnor, käringar..vad du nu vill kalla dig, skärpning! Vi måste helt enkelt uppskatta våra män för det dom är. Stressade män i vardagen som försöker hinna med allt som vi vill att dom ska göra. Varför inte stanna upp, tända ett ljus, öppna en flaska rött, till falukorven….VARFÖR? Men kära du?? Du är här, jag är här, vi mår bra, vi har det bra, vi har mat på bordet!!! Lär dig uppskatta det lilla, mobilen går ett tag till, bilen kanske bara behöver ny olja, ungarna dör inte av att inte få nya jeans just den här månaden…. Ta en promenad, håll handen….men framför allt! NJUT
Kvinnors avundsjuka kan te sig på många sätt, jag känner kvinnor som är fruktansvärt avundsjuka på sina mäns relation till sina barn.
Dom ser till att männen hela tiden har saker att göra…när dom egentligen skulle vilja vara med sina barn. Lägga ett puzzel osv… men dessa kvinnor ser bara männen som en konkurent till sina barn. Men varför? Jag tror, efter mycket grunnande, att det är kvinnans egen rädsla att inte vara älskad. Som i slutänden går ut över barnen. Jag hade turen att ha en far som älskade mig över allt annat. Jag var hans solstråle, och han uppskattade alltid min närvaro. Han lekte med mig, han lärde mig skogen, han lärde mig att kolla oljan på bilen..osv. Han lärde mig om livet, på ett hårt vis, han sårade mig, när han lät sin nya kvinna sätta sig på mig, i vissa fall slå mig! Då gjorde han ingenting…men det var hans svaghet, och han led nog mer utav den än vad jag gjorde. Allt detta har gjort mig till den jag är. Utifrån min uppväxt har jag tagit beslut att aldrig bli som den kvinnan! Jag har tagit medvetna beslut att alltid sätta mina barn först, att inte såra dom medvetet! Jag har blivit en stark kvinna som uppskattar mina barns pappa för vad dom gör för sina barn, och jag känner aldrig avundsjuka när pappa tar barnen, har aldrig känt. Bara känt en oerhörd glädje över just det faktum att dom betyder lika mycket för sin pappa som jag gjorde för min. Morgan och Lennarts kärlek till barnen är inte min kärlek, kommer aldrig bli, det är deras egna. Min kärlek till mina barn är min, och den har aldrig uteslutit Morgan eller Lennart. Man måste som kvinna lära sig skilja på den vuxna kärleken och kärleken till ett barn, kan man inte det så lever man tusan så farligt!
Min mor, har den här avundsjukan, den förtär henne, och har alltid gjort det, istället för att hon tog in att pappa älskade mig på ett sätt och henne på ett annat, jag var aldrig någon kunkurrent till hennes förhållande till min pappa….det är sorgligt, hennes avundsjuka, den förpestar hennes liv, än idag, trots att det är 39 år sedan dom skildes och det är 11 år sedan pappa dog.
Om man ska gå och vara avundsjuk på sina barn, då har man ett hårt arbete framför sig. Nej, släpp ungarna fria, låt dom göra sina misstag, men var tydlig med att du finns där om något går åt skogen, inte curla utan bara vara ett stöd, någon dom kan tala med! Men framför allt, ge din man kredit för det han gör, för vad han betyder för dina barn, låt honom vara idolen för lill tjejen eller killen…. herregud han är ju deras far! Och när han leker med ungarna eller kör dom på aktiviteter eller vad det nu är, passa på att njuta av stunden för dig själv. Lägg ner lite extra tid på den där falukorven….och du kommer att få en tillvaro så full av härlig sprudlande glädje.
Dom ser till att männen hela tiden har saker att göra…när dom egentligen skulle vilja vara med sina barn. Lägga ett puzzel osv… men dessa kvinnor ser bara männen som en konkurent till sina barn. Men varför? Jag tror, efter mycket grunnande, att det är kvinnans egen rädsla att inte vara älskad. Som i slutänden går ut över barnen. Jag hade turen att ha en far som älskade mig över allt annat. Jag var hans solstråle, och han uppskattade alltid min närvaro. Han lekte med mig, han lärde mig skogen, han lärde mig att kolla oljan på bilen..osv. Han lärde mig om livet, på ett hårt vis, han sårade mig, när han lät sin nya kvinna sätta sig på mig, i vissa fall slå mig! Då gjorde han ingenting…men det var hans svaghet, och han led nog mer utav den än vad jag gjorde. Allt detta har gjort mig till den jag är. Utifrån min uppväxt har jag tagit beslut att aldrig bli som den kvinnan! Jag har tagit medvetna beslut att alltid sätta mina barn först, att inte såra dom medvetet! Jag har blivit en stark kvinna som uppskattar mina barns pappa för vad dom gör för sina barn, och jag känner aldrig avundsjuka när pappa tar barnen, har aldrig känt. Bara känt en oerhörd glädje över just det faktum att dom betyder lika mycket för sin pappa som jag gjorde för min. Morgan och Lennarts kärlek till barnen är inte min kärlek, kommer aldrig bli, det är deras egna. Min kärlek till mina barn är min, och den har aldrig uteslutit Morgan eller Lennart. Man måste som kvinna lära sig skilja på den vuxna kärleken och kärleken till ett barn, kan man inte det så lever man tusan så farligt!
Min mor, har den här avundsjukan, den förtär henne, och har alltid gjort det, istället för att hon tog in att pappa älskade mig på ett sätt och henne på ett annat, jag var aldrig någon kunkurrent till hennes förhållande till min pappa….det är sorgligt, hennes avundsjuka, den förpestar hennes liv, än idag, trots att det är 39 år sedan dom skildes och det är 11 år sedan pappa dog.
Om man ska gå och vara avundsjuk på sina barn, då har man ett hårt arbete framför sig. Nej, släpp ungarna fria, låt dom göra sina misstag, men var tydlig med att du finns där om något går åt skogen, inte curla utan bara vara ett stöd, någon dom kan tala med! Men framför allt, ge din man kredit för det han gör, för vad han betyder för dina barn, låt honom vara idolen för lill tjejen eller killen…. herregud han är ju deras far! Och när han leker med ungarna eller kör dom på aktiviteter eller vad det nu är, passa på att njuta av stunden för dig själv. Lägg ner lite extra tid på den där falukorven….och du kommer att få en tillvaro så full av härlig sprudlande glädje.
Jag har sagt det förr, säger det igen! SNÄLLA vårda din relation, är den inte vad du vill ha så lämna den, men gör det efter ett nogrannt övervägande! Älska din man för den han är, för vad han ger just dig, just nu. Älska dina barn för vad dom ger, och tillför i tillvaron, njut av varje stund för dig själv, snart flyttar dom ut, se då för guds skull till att ha ett intresse tillsammans med din man…tänk aldrig, det ska jag göra när jag blir pensionär…för du lär inte göra det! Bli inte en bitter fitta, för allt du inte gjorde…LEV, HÄR, NU….
Kram till dig vart du än befinner dig i livet/ Lena som fortfarande sörjer pappa, men vet i mitt hjärta att han finns här intill mig i skrivande stund.. som Henrik så klokt sa på begravningen…Men, jag kan inte sörja så länge jag minns!!! Och minns det gör vi både jag och barnen!!
Kram till dig vart du än befinner dig i livet/ Lena som fortfarande sörjer pappa, men vet i mitt hjärta att han finns här intill mig i skrivande stund.. som Henrik så klokt sa på begravningen…Men, jag kan inte sörja så länge jag minns!!! Och minns det gör vi både jag och barnen!!
Plupp och jag!
Ni minns väl vem Plupp är? Det lilla blå trollet som lever i fjällen. Hans bästa kompisar är Lämmel och Hermelin!!! Vilka fantastiska sagor.. vilket fantastiskt äventyr.
Vi har i tre dagar varit på fjället….och dom sista två dagarna har jag gått i tankar….om just Plupp! Men framför allt om fjällvärlden.
Vad är det med fjäll världen som gör att jag mår så bra? Vad är det som gör att jag bara älskar att vara på topparna, varför tycker jag däremellan att det är så fruktansvärt jobbigt, för visst är det jobbigt. Det är otroligt arbetsamt att gå igenom fjäll ljungen, och dvärgbjörkarna…och ändå har jag samma oerhörda längtan efter att komma tillbaka.
Min längtan och min förälskelse i fjällen är enorm, kan inte uttrycka det på annat sätt.
Ska försöka få ner det på pränt, för det riktigt gnager.
Vad är det med fjäll världen som gör att jag mår så bra? Vad är det som gör att jag bara älskar att vara på topparna, varför tycker jag däremellan att det är så fruktansvärt jobbigt, för visst är det jobbigt. Det är otroligt arbetsamt att gå igenom fjäll ljungen, och dvärgbjörkarna…och ändå har jag samma oerhörda längtan efter att komma tillbaka.
Min längtan och min förälskelse i fjällen är enorm, kan inte uttrycka det på annat sätt.
Ska försöka få ner det på pränt, för det riktigt gnager.
När jag närmar mig fjällen och ser dessa toppar, med snö i augusti, så värms mitt hjärta. Jag känner en glädje så oerhörd, så enorm, förmodligen är det en religös känsla, skulle nog kunna tänka mig att det är samma sak som för den kristna människan…ja, alla troende. För mig är fjällen en religion….nu fick jag faktiskt till det jag ville säga!
Det är så här!
Jag skall enligt mina läkare inte överhuvudtaget kunna gå i fjällen…. min sjukdom säger det! Men nu vill jag bara säga…jag har en sjukdom. MEN JAG ÄR INTE SJUK! Bara så ni vet. Hur är det då möjligt?
Jag skall enligt mina läkare inte överhuvudtaget kunna gå i fjällen…. min sjukdom säger det! Men nu vill jag bara säga…jag har en sjukdom. MEN JAG ÄR INTE SJUK! Bara så ni vet. Hur är det då möjligt?
Min dragning till fjällen, min dragning till hundarna, och min man, gör att det funkar! Jag tackar vem det nu är för varje år som jag tar mig upp.
Min känsla när jag ser mina hundar söka ut, ge mig kredit för arbetet under året, fyller mig så enormt. Med en tacksamhet över livet. Med en tacksamhet att vara just där och då! Och jag kan inte för mitt liv begripa hur någon kan åka utomlands när hela fjällvärlden finns här..alldeles gratis, världens största idrottshall.
Nu är det såååå, min vän Stig sa till mig när jag läst ovanstående rader..men du Lena? Du måste ju skriva VARFÖR du tycker om fjällen som du gör..jo han har nog rätt!
Min känsla när jag ser mina hundar söka ut, ge mig kredit för arbetet under året, fyller mig så enormt. Med en tacksamhet över livet. Med en tacksamhet att vara just där och då! Och jag kan inte för mitt liv begripa hur någon kan åka utomlands när hela fjällvärlden finns här..alldeles gratis, världens största idrottshall.
Nu är det såååå, min vän Stig sa till mig när jag läst ovanstående rader..men du Lena? Du måste ju skriva VARFÖR du tycker om fjällen som du gör..jo han har nog rätt!
Så här är det, eller så här tror jag att det är.
Min farfar var uppvuxen i Näversjöberg utanför Krokom. Han har under hela min uppväxt berättat om fjällen, och han berättade bland annat när han och hans äldre bror Hugo skidade från Järpen till Kall, och över fjäller, mitt i vintern. Han var då endast 15 år gammal. Dom träffade en lapp, och frågade efter vägen till skogskojan…bara följ den och den stjärnan fick dom till svar, efter 3 timmar ser ni ett ljus i mörkret..men kan ni förstå, han var 15 år, mitt i smäll kalla vintern över fjällen… mot Suljätten. Ja jösses. Väl framme var min farfar och Hugo med och fällde den sista urskog i Sverige. Ganska stort faktiskt. Han berättade ibland om detta, han berättade om kockan som var som en mamma för dom. Och jag tror någonstans att hans berättelse bottnade i en oerhörd längtan tillbaka till fjällen, tillbaka till det som varit. Långt bort från asfalten i Vällingby utanför Stockholm. Hans berättelse födde en längtan även inom mig. En längtan att själv uppleva detta stora. Och om han bara visste hur det blev, han vet det säkert där han nu befinner sig, men jag önskar jag kunde talat med honom om just detta, om min kärlek till fjällen. Jag undrar om han kände som jag känner det, men jag tror faktiskt det.
Mina favorit fjäll finns i Ammarnäs, denna lilla ort. Vägbeskrivningen är enklast..tjipp tjopp ta vänster i Sorsele, efter 9 mil är du framme.
När jag kommer hit, känner jag riktigt hur fjällen omsluter mig i sin famn och välkomnar, just mig.
Ammarnäs, jamen du hör ju på ordet, det riktigt smälter i munnen… erbjuder fiske och jakt, skidåkning både på längden och på tvären. Men dom har något unikt. Dom har en sammanhållning. Dom jobbar alla för att kunna bo kvar.
Har du aldrig varit i fjällen? Men snälla du åk då…åk till Ammarnäs, åk till Ammarnäs Wärdshus, bo hos Bodil och Ulf, njut av deras underbara sätt, deras vänlighet. Njut av bergen, njut av livet. För det gör jag! Ge det en chans.
Min farfar var uppvuxen i Näversjöberg utanför Krokom. Han har under hela min uppväxt berättat om fjällen, och han berättade bland annat när han och hans äldre bror Hugo skidade från Järpen till Kall, och över fjäller, mitt i vintern. Han var då endast 15 år gammal. Dom träffade en lapp, och frågade efter vägen till skogskojan…bara följ den och den stjärnan fick dom till svar, efter 3 timmar ser ni ett ljus i mörkret..men kan ni förstå, han var 15 år, mitt i smäll kalla vintern över fjällen… mot Suljätten. Ja jösses. Väl framme var min farfar och Hugo med och fällde den sista urskog i Sverige. Ganska stort faktiskt. Han berättade ibland om detta, han berättade om kockan som var som en mamma för dom. Och jag tror någonstans att hans berättelse bottnade i en oerhörd längtan tillbaka till fjällen, tillbaka till det som varit. Långt bort från asfalten i Vällingby utanför Stockholm. Hans berättelse födde en längtan även inom mig. En längtan att själv uppleva detta stora. Och om han bara visste hur det blev, han vet det säkert där han nu befinner sig, men jag önskar jag kunde talat med honom om just detta, om min kärlek till fjällen. Jag undrar om han kände som jag känner det, men jag tror faktiskt det.
Mina favorit fjäll finns i Ammarnäs, denna lilla ort. Vägbeskrivningen är enklast..tjipp tjopp ta vänster i Sorsele, efter 9 mil är du framme.
När jag kommer hit, känner jag riktigt hur fjällen omsluter mig i sin famn och välkomnar, just mig.
Ammarnäs, jamen du hör ju på ordet, det riktigt smälter i munnen… erbjuder fiske och jakt, skidåkning både på längden och på tvären. Men dom har något unikt. Dom har en sammanhållning. Dom jobbar alla för att kunna bo kvar.
Har du aldrig varit i fjällen? Men snälla du åk då…åk till Ammarnäs, åk till Ammarnäs Wärdshus, bo hos Bodil och Ulf, njut av deras underbara sätt, deras vänlighet. Njut av bergen, njut av livet. För det gör jag! Ge det en chans.
Och glöm för tusan inte att ge Bodil och Ulf varsin kram från mig… det är med sorg i hjärtat jag lämnar Ammarnäs. Varje gång gråter jag floder. I mitt hjärta blir ett tomrum, som inte fylls förrän jag är här igen…
TACK BODIL, TACK ULF…TACK ANDRÉ…. ni är så mycket värda!!!
TACK BODIL, TACK ULF…TACK ANDRÉ…. ni är så mycket värda!!!
Sköt nu om varandra där ute, glöm inte det…med önskan att vi snart ses, du och jag, fjällen och jag, Plupp och jag…för han finns där, tro inget annat!! Men även med en önskan att världen ska bli bättre, och lugnare… mitt hjärta fyllt av glädje av dessa dagar, mitt hjärta fyllt av sorg över att behöva åka. Men även fyllt av lugn, med dom dagar som varit, i goda vänners lag, med fjällen, med sjöarna, med älven.. ja det finns inte ord.
Over and out/ Lena
Long time no see!
Det var ett tag sedan jag skrev. Av någon anledning finns orden där, men det är så svårt ibland att få ner dom. Jag undrar så varför? Under nätterna ligger jag ibland vaken och liksom diktar i huvudet, just där och då finns allt på plats. På morgonen är det borta ur huvudet och allt jag föresatt mig försvinner för dagens arbete!
Så är det nog för dom flesta skulle jag tro….eller?
Så är det nog för dom flesta skulle jag tro….eller?
Vad jag har funderat över sista tiden är vänskap. Jag har skrivit om det förrut, men det liksom gnager i mig av någon anledning. Vad är vänskap? Vem drar gränsen mellan den stora vänskapen och den där lagoma kompisen? Ingen aning…
En vänskap inbillar jag mig kan se ut på många sätt. Det kan vara den där livslånga vänskapen, som inte har några avstånd och som bara finns där, man vet att när man än ringer eller har vägarna förbi så är man välkommen, man tar vid där man slutade. Det är för mig den stora vänskapen! Jag har några sådana vänner…. särskilt några som jag tänker på. Annika i Munkfors, Anna i Kungälv, Sensy i Sunne, Ros-Marie i Lerum är fyra för att nämna några.
Dessa fyra är liksom en trygghet. Någon som bara finns där, utan krav, men med ett stort hjärta! Jag har ärligt talat inte en aning om ifall dom känner på samma sätt, men jag hoppas det!
En vänskap inbillar jag mig kan se ut på många sätt. Det kan vara den där livslånga vänskapen, som inte har några avstånd och som bara finns där, man vet att när man än ringer eller har vägarna förbi så är man välkommen, man tar vid där man slutade. Det är för mig den stora vänskapen! Jag har några sådana vänner…. särskilt några som jag tänker på. Annika i Munkfors, Anna i Kungälv, Sensy i Sunne, Ros-Marie i Lerum är fyra för att nämna några.
Dessa fyra är liksom en trygghet. Någon som bara finns där, utan krav, men med ett stort hjärta! Jag har ärligt talat inte en aning om ifall dom känner på samma sätt, men jag hoppas det!
Därefter kommer den dagliga vänskapen, dom där vännerna man dricker kaffe med. Man tar morgonpromenaden med någon, man tittar in för en fika på vägen förbi..man skrattar man har roligt! Men hallå, det är ju oxå trygghet….. det är rörigt detta!
Sedan har man vänskapen med sin partner, för visst är det en vänskap? Den där intensiva längtan efter just honom/henne, man bara måste få berätta, och man vet från botten av sitt hjärta att han/hon finns där och lyssnar och har längtat lika mycket efter just mig…eller är det det som är kärlek?? Att älska någon?? Men hallå?? Vad är att älska någon?
Faktum är, jag har inte en aning! Men kanske du vet? Vad är älska för dig, vad är kärlek för just dig?
Faktum är, jag har inte en aning! Men kanske du vet? Vad är älska för dig, vad är kärlek för just dig?
Vi ställs ibland inför det faktum att livet tar slut för någon vi håller av! Jag befinner mig där just nu. En kvinna som jag lärt känna genom mitt arbete som godman är döende. Jag sitter där i många timmar och vakar över henne. Varför kanske du undrar, jag är ju ”bara” godman. Ja visst är jag det. Men det var detta med vänskap igen! Vi blev så goda vänner under dom 5 år jag kännt henne. En vänskap som kan tyckas märklig, hon är i alla fall fyrtio år äldre än mig. Men icke desto mindre en vänskap, en djup sådan. Vi har skrattat och vi har gråtit tillsammans, gråtit över livet, gråtit över cancer, gråtit över förluster i livet. Jag beundrar henne djupt, och jag har förstått att hon berört många människor på Soliden där hon nu bor.
I går natt vakade jag tillsammans med diakonisan Karin….. vi fick en väldigt fin kontakt, och dom som känner mig vet att jag inte är troende! Vi talade just om vänskap och kärlek, om förluster, och om glädje…men framför allt om sorg! För mig är livet tungt, det är i långa perioder en börda. Jag har mina barn och jag har min man, men om man inte har sig själv, vem är man då?? Om man på vägen tappar bort sin identitet vem är man då? Om man har en ständig längtan efter att få lägga händerna på något, få uträtta något, få vara någon, inte bara mamma eller hustru…..hur gör man då? Om man samtidigt har en stor längtan efter döden, hur gör man då? Hur hittar man tillbaka till den man egentligen är, eller vet man vem man är? Förändras man inte med åren, och då kan man ju omöjligt veta vem man egentligen är?
SÅ MÅNGA FRÅGOR, OCH SÅ FÅ SVAR!
Karin sa att hon tror att Gud är med och liksom petar i saker så det blir rätt…Karin? Jag vill så gärna tro att du har rätt, men någonstans på vägen förlorade jag tron på att det finns något gott…som verkar för oss människor och som ser till den lilla! Livet måste vara mer än sorg…
SÅ MÅNGA FRÅGOR, OCH SÅ FÅ SVAR!
Karin sa att hon tror att Gud är med och liksom petar i saker så det blir rätt…Karin? Jag vill så gärna tro att du har rätt, men någonstans på vägen förlorade jag tron på att det finns något gott…som verkar för oss människor och som ser till den lilla! Livet måste vara mer än sorg…
På min väg hem i natt kände jag ändå något slags hopp, ett hopp om att hon kanske har rätt, ett hopp om att min vän som ligger för döden har funnit tröst. Ett hopp om att kunna hitta ???!!! Hitta hem… att även jag kan hitta hem! Vi får helt enkelt se!
Vad är glädje, vad är sorg. Ja, du där ute säger förmodligen, glädjen Lena det är dina barn, dina hundar, din man….men är det verkligen det skulle jag svara! Om man tappat glädjen inom sig!
Hur gör man för att få svar? Hur hittar man rätt i livet…..?
Hur gör man för att få svar? Hur hittar man rätt i livet…..?
Jag önskar så att min vän får frid! Att hon slipper plågas mer! Somna in min kära Rosa!!!
Sköt om er där ute….glöm inte det! /Lena
Midsommar i Stöpa!
En lugn tillställning! Jag har aldrig riktigt förstått detta med midsommar. Någon kanske kan förklara, men jag ser ingen mening med att supa!
Var och en får göra som dom vill…men av någon anledning är Lennart och jag rörande eniga, vi vill ha lugn och ro. Och det var så det blev. Tommy kom hit och vi åt sill och grillade, samt kaffe och jordgubbar, alla mätta och belåtna! Spelade även plump med Maja, som till den stora glädjen vann över oss vuxna.
Mina ”vuxna” barn ville att vi skulle vara hos Henrik, men se, jag ser inget nöje av att se mina barn fulla, och som jag förstod nu på förmiddagen så hade jag rätt i att det var exakt vad som hände… ser faktiskt inget nöje i att se någon full!! Trist jag är då?? Eller??
Stora nyheter från vår valp.
Han sköter sig exemplariskt, han välter vattenskålar, skurhinkar och kollar vad som finns i påsen med grillkol…han har även testat att gå under Tummen när han pinkade! Duktig kille med andra ord. Lägg till detta att han har lekt grävmaskin…så han är redan badad 3 gånger på ett dygn!
Men ack så go….nästan rumsren!! Snäll, och super mysig, trygg i sig själv, när han blir trött lägger han sig liksom där han står! Det kallar jag en inre trygghet….att kunna sova mitt på köksgolvet. När han hör Majas röst, så fullkomligt lyser hela hunden. Och att väcka henne på morgonen tar han på största allvar!
Han sköter sig exemplariskt, han välter vattenskålar, skurhinkar och kollar vad som finns i påsen med grillkol…han har även testat att gå under Tummen när han pinkade! Duktig kille med andra ord. Lägg till detta att han har lekt grävmaskin…så han är redan badad 3 gånger på ett dygn!
Men ack så go….nästan rumsren!! Snäll, och super mysig, trygg i sig själv, när han blir trött lägger han sig liksom där han står! Det kallar jag en inre trygghet….att kunna sova mitt på köksgolvet. När han hör Majas röst, så fullkomligt lyser hela hunden. Och att väcka henne på morgonen tar han på största allvar!Vi väntar nu på höstens valpkurs, och vi har börjat med inkallning och klicker träning! Rallylydnad är på gång, samtliga skyltar utskrivna, och skall plastas in…Tummen får bli vår försöks kanin! hahahaha Det känns riktigt, riktigt bra. Första gången på mycket länge!
Livet trillar iväg, och nu blir kvällarna mörkare, något som jag iaf uppskattar.
Ha det nu riktigt skönt. Njut av solen om det är det du gillar, när den dyker fram. Njut av varandra om du har någon att njuta med.. Ha många, många trevliga stunder med dina vänner. Det är dom stunderna som värmer i vinter mörkret!
Själv har jag våra lördagar, med Lena, Tommy, Ann-Kristin, Maja och Lennart som verkligen värmer i hjärtat. Melodikrysset är liksom bara en förevenning att träffas. Blir några timmar, mycket avhandlas, många skratt, ofta så tårarna rinner! Och vi alla kan gå vidare in i nästa vecka, med samma ord ringande i öronen…..varför kan det inte vara varje dag! Fast tänker man efter skulle det ju inte vara lika roligt om vi hade lördag varje dag…
Ha det nu riktigt skönt. Njut av solen om det är det du gillar, när den dyker fram. Njut av varandra om du har någon att njuta med.. Ha många, många trevliga stunder med dina vänner. Det är dom stunderna som värmer i vinter mörkret!
Själv har jag våra lördagar, med Lena, Tommy, Ann-Kristin, Maja och Lennart som verkligen värmer i hjärtat. Melodikrysset är liksom bara en förevenning att träffas. Blir några timmar, mycket avhandlas, många skratt, ofta så tårarna rinner! Och vi alla kan gå vidare in i nästa vecka, med samma ord ringande i öronen…..varför kan det inte vara varje dag! Fast tänker man efter skulle det ju inte vara lika roligt om vi hade lördag varje dag…
Stor kram från mig till dig.. over and out! / Lena
Ibland kan ett barn värma ett moders hjärta!
I detta fallet är det Maja!!
I detta fallet är det Maja!!
I skrivandes stund väntar vi med spänning på det nya barnet….
Veckan som gått har varit fylld med aktiviteter. Det har varit allt från hundträning-godmans uppdrag och mammografi.
Henrik och Emelie har även köpt hus här i Stöpafors den här veckan…jätte roligt! Ett hus med mycket stor potential att bli något riktigt bra faktiskt. Förvaltar dom det rätt har dom en investering för livet. Och jag vill även betona…nu händer det som jag i alla år här i Stöpa har jobbat för, och tjatat om….Bygden skall LEVA, så att ungdomarna när dom sett sig om har något att vända åter till, och där dom i lugn och ro kan slå ner sina bo pålar…så där får dom klagande gubbarna på pälsen…för den här kärringen har nog inte helt fel!
Så nu är det sagt. SKÖNT
Veckan som gått har varit fylld med aktiviteter. Det har varit allt från hundträning-godmans uppdrag och mammografi.
Henrik och Emelie har även köpt hus här i Stöpafors den här veckan…jätte roligt! Ett hus med mycket stor potential att bli något riktigt bra faktiskt. Förvaltar dom det rätt har dom en investering för livet. Och jag vill även betona…nu händer det som jag i alla år här i Stöpa har jobbat för, och tjatat om….Bygden skall LEVA, så att ungdomarna när dom sett sig om har något att vända åter till, och där dom i lugn och ro kan slå ner sina bo pålar…så där får dom klagande gubbarna på pälsen…för den här kärringen har nog inte helt fel!
Så nu är det sagt. SKÖNT
Men hur var det då med det där välsignade barnet??
Jo så här var det. Maja kommer till mig med en text hon skrivit ut från datorn…en text från filmen Alladin, och med orden- MAMMA JAG HITTADE DEN HÄR, OCH TÄNKTE PÅ BEBISEN…. denna flickan är, för den som inte vet, ett under av tankar och hon upphör aldrig att förvåna mig.
Att det är samma text som sjöngs på Malin och Gias bröllop för ett år sedan, har hon inte reflekterat över. Hon har helt enkelt bara satt sig in i hur det skall bli att få vara faster. Sååå för att Ni ska förstå hennes tankegång citerar jag härmed:
Jo så här var det. Maja kommer till mig med en text hon skrivit ut från datorn…en text från filmen Alladin, och med orden- MAMMA JAG HITTADE DEN HÄR, OCH TÄNKTE PÅ BEBISEN…. denna flickan är, för den som inte vet, ett under av tankar och hon upphör aldrig att förvåna mig.
Att det är samma text som sjöngs på Malin och Gias bröllop för ett år sedan, har hon inte reflekterat över. Hon har helt enkelt bara satt sig in i hur det skall bli att få vara faster. Sååå för att Ni ska förstå hennes tankegång citerar jag härmed:
Jag kan visa en värld
Vacker bländande, härlig
Säg om du ska va ärlig
Har du drömt om den ibland
Vacker bländande, härlig
Säg om du ska va ärlig
Har du drömt om den ibland
Jag kan lära dig se
Bortom magiska under
Oförglömliga stunder
Om du flyger bort med mig
Bortom magiska under
Oförglömliga stunder
Om du flyger bort med mig
Kan jag tro det jag ser
Känslan är utan gränser
Ofattbart det som känns här
I en himmel utan slut
Känslan är utan gränser
Ofattbart det som känns här
I en himmel utan slut
En helt ny värld
Vi gör en upptäcktsfärd vi två
Och jag ska fånga den, och spara den
Då väntar sen en helt ny värld på dig
Vi gör en upptäcktsfärd vi två
Och jag ska fånga den, och spara den
Då väntar sen en helt ny värld på dig
En helt ny värld
Ifrån ett annat perspektiv
Ingen bestämmer här, var och när
Blir glömt högt ovan molnen
En helt ny värld
En plats jag inte visste fanns
Men här syns allting klart, så underbart
Att va här i en helt ny värld med dig
Ifrån ett annat perspektiv
Ingen bestämmer här, var och när
Blir glömt högt ovan molnen
En helt ny värld
En plats jag inte visste fanns
Men här syns allting klart, så underbart
Att va här i en helt ny värld med dig
En helt ny värld
Som öppnar sig
Ett drömpalats
En magisk plats
För DIG OCH MIG
Som öppnar sig
Ett drömpalats
En magisk plats
För DIG OCH MIG
Ni förstår ju själva… ungen är en talang när det gäller att få en att grina.
Nu återgår vi till världen som faktiskt är underbar…en magisk plats. Malin och Gia är på Åland och åker mc…förmodligen en magisk resa!
Linda ska spela sin första match på flera år i morgon, en upptäcktsfärd för henne på en magisk plats där hon trivs som bäst.
Henrik och Emelie väntar på sitt första barn, och ser fram emot sitt första hus. En helt ny värld för dom två!
Maja längtar till onsdagens agility. För henne en underbar plats med oförglömliga stunder:
Lennart och jag??? Vi ska till Tommy på 52 års kalas, underbar smörgåstårta…rabarber kaka… ett vinglas, många skratt..
Vad han och jag har!! ?? Ja Ni, vi är fortfarande i början av vår magiska resa….med en himmel utan slut!
KRAM till dig vart du än är i världen/ Lena
Nu återgår vi till världen som faktiskt är underbar…en magisk plats. Malin och Gia är på Åland och åker mc…förmodligen en magisk resa!
Linda ska spela sin första match på flera år i morgon, en upptäcktsfärd för henne på en magisk plats där hon trivs som bäst.
Henrik och Emelie väntar på sitt första barn, och ser fram emot sitt första hus. En helt ny värld för dom två!
Maja längtar till onsdagens agility. För henne en underbar plats med oförglömliga stunder:
Lennart och jag??? Vi ska till Tommy på 52 års kalas, underbar smörgåstårta…rabarber kaka… ett vinglas, många skratt..
Vad han och jag har!! ?? Ja Ni, vi är fortfarande i början av vår magiska resa….med en himmel utan slut!
KRAM till dig vart du än är i världen/ Lena
Ny bil – nya möjligheter!
Det är med sorg vi bytt bil, ja det är det faktiskt!!! Tro det eller ej. Och då undrar du säkert varför vi har bytt??
Det var helt enkelt dax att byta, vi har haft Terranon i 5 år, och bilen innan hade vi i 9,5 år…man ska byta oftare om man skall vara med i årsmodeller…. ja helt enkelt inte köra allt i bött!! Så är det…vi blir säkert jätte nöjda med den här bilen med. Det är ju trots allt en Nissan x-trail..och vi gillar verkligen Nissan! Lägg till detta dom fantastiska försäljarna på MBN-bil i Torsby. Bättre kan inte finnas, min fasta övertygelse!
Det är med sorg vi bytt bil, ja det är det faktiskt!!! Tro det eller ej. Och då undrar du säkert varför vi har bytt??
Det var helt enkelt dax att byta, vi har haft Terranon i 5 år, och bilen innan hade vi i 9,5 år…man ska byta oftare om man skall vara med i årsmodeller…. ja helt enkelt inte köra allt i bött!! Så är det…vi blir säkert jätte nöjda med den här bilen med. Det är ju trots allt en Nissan x-trail..och vi gillar verkligen Nissan! Lägg till detta dom fantastiska försäljarna på MBN-bil i Torsby. Bättre kan inte finnas, min fasta övertygelse!
Från det ena till det andra, snabba kast som allt annat i min värld!
Jag har följt en blogg under nästan 2 månader. http://samoyedadventure.blogspot.com/ en blogg om Christina och Håkan som gör verklighet av en dröm att åka hundspann över skanderna, med sina 14 samojeder……
När jag läst om deras bravad och deras äventyr, slås jag av min egen längtan att få göra en liknande resa. En dröm som jag burit länge. Att utan telefoner som ringer, utan trafiken, utan krav, få stå efter en hundsläde, där fantastiska hundar gör sitt arbete…bara för att det är så roligt!
Jo, tänk efter en stund ska du få se……smaka på känslan, av den totala tystnaden, dom underbara vidderna, snöstormen, regnet, SOLEN…you name it!! Själv skulle jag älska varenda sekund. Tyvärr blir det aldrig verklighet. Vi talade om det Lennart och jag, i ett sådant läge måste alla göra sitt jobb, det går inte med en som kräver medicin på vissa tider…man måste helt enkelt vara uthållig och det är inte mina muskler…tyvärr!
Men drömma går ju, och det kan ingen hindra. Vilken tur! För drömma det gör jag….
När jag läst om deras bravad och deras äventyr, slås jag av min egen längtan att få göra en liknande resa. En dröm som jag burit länge. Att utan telefoner som ringer, utan trafiken, utan krav, få stå efter en hundsläde, där fantastiska hundar gör sitt arbete…bara för att det är så roligt!
Jo, tänk efter en stund ska du få se……smaka på känslan, av den totala tystnaden, dom underbara vidderna, snöstormen, regnet, SOLEN…you name it!! Själv skulle jag älska varenda sekund. Tyvärr blir det aldrig verklighet. Vi talade om det Lennart och jag, i ett sådant läge måste alla göra sitt jobb, det går inte med en som kräver medicin på vissa tider…man måste helt enkelt vara uthållig och det är inte mina muskler…tyvärr!
Men drömma går ju, och det kan ingen hindra. Vilken tur! För drömma det gör jag….
I morgon åker Maja till London med Malin och Gia, hon har helt klart en otrolig resfeber. BRA! Det skall kännas att man ska åka
långt utan mamma och pappa. Roligt för dom alla tre och roligt för oss att vara själva.
långt utan mamma och pappa. Roligt för dom alla tre och roligt för oss att vara själva.
Ta hand om varandra där ute i världen, vi har bara en värld, vi har bara en möjlighet att göra det rätta i varje situation, så tänk efter innan. Kram / Lena
Om livet och annat!
Vi ska snart få barnbarn i familjen. Det är vårt första, så det är stort, antar jag!!!
Folk frågar ideligen om jag är orolig, om jag är spänd, om det inte ska bli såååå roligt. Jo det ska det väl bli, antar jag! Men hur ska jag veta det innan barnet kommit, innan man vet att allt går bra, innan man vet något överhuvudtaget??? Jag begriper liksom inte resonemanget.
Jag har fått 4 barn och funderar starkt på om det gjort mig immun mot att känna darrande förväntan att blir farmor. Eller är det helt enkelt så att jag bara bidar min tid…låter livet ha sin gång och tar saken som den kommer NÄR den kommer!
Sedan har du dom som säger -ååå du kommer bli så larvig, bara vilja ha barnet hos dig osv osv…det är ett himla larvande! NEJ jag kommer INTE vara en fjantig farmor, föräldrarna får ta hand om sitt barn själva! Jag kommer säkert vara barnvakt när det är nödvändigt, men det kommer vara på mina villkor och när det faktiskt stämmer för oss och vårat liv.
Och då kan man ju tycka att folk skulle acceptera det! Men nej då, det fortsätter att tjatas och daltas…fan låt mig få bli farmor först så kan vi ju se sedan. Jag känner min son, och tror banne mig inte att det kommer vara mycket tjat om barnvakt. Dessutom vet ju båda att vi är mitt i livet med Maja som fortfarande är ”barn”…
Är det fel att längta efter att få vara ”bara” Lena? För jag längtar faktiskt efter det. Jag längtar efter dagen när det bara är Lennart och jag, att vi kan komma och gå som vi vill. Gör inte du det?
Vi ska snart få barnbarn i familjen. Det är vårt första, så det är stort, antar jag!!!
Folk frågar ideligen om jag är orolig, om jag är spänd, om det inte ska bli såååå roligt. Jo det ska det väl bli, antar jag! Men hur ska jag veta det innan barnet kommit, innan man vet att allt går bra, innan man vet något överhuvudtaget??? Jag begriper liksom inte resonemanget.
Jag har fått 4 barn och funderar starkt på om det gjort mig immun mot att känna darrande förväntan att blir farmor. Eller är det helt enkelt så att jag bara bidar min tid…låter livet ha sin gång och tar saken som den kommer NÄR den kommer!
Sedan har du dom som säger -ååå du kommer bli så larvig, bara vilja ha barnet hos dig osv osv…det är ett himla larvande! NEJ jag kommer INTE vara en fjantig farmor, föräldrarna får ta hand om sitt barn själva! Jag kommer säkert vara barnvakt när det är nödvändigt, men det kommer vara på mina villkor och när det faktiskt stämmer för oss och vårat liv.
Och då kan man ju tycka att folk skulle acceptera det! Men nej då, det fortsätter att tjatas och daltas…fan låt mig få bli farmor först så kan vi ju se sedan. Jag känner min son, och tror banne mig inte att det kommer vara mycket tjat om barnvakt. Dessutom vet ju båda att vi är mitt i livet med Maja som fortfarande är ”barn”…
Är det fel att längta efter att få vara ”bara” Lena? För jag längtar faktiskt efter det. Jag längtar efter dagen när det bara är Lennart och jag, att vi kan komma och gå som vi vill. Gör inte du det?
Det ordnar sig nog med allt tror jag. Vi tar en dag i taget, så får vi se!
Först ska vi försöka få Maja på ett plan till London, och Lennart och jag ska ha BF i 2 dagar, jösses vad konstigt det känns.
Sedan ska vi ha en hel massa agility träning med Lotta, och lydnad med Tummen, jaktstig och resa till Ammarnäs och en valp ska det väl bli oxå…tror vi iaf!
Och mitt i detta ska vi få barnbarn…….. så här mycket har vi aldrig haft bokat under en och en halv månad som nu!
Jag glömde ju för tusan, dyngtunnan från Herrgården ska väl ut oxå…. suck, nackdelen med att bo på landet. Dom där 3 dagarna per år som det skulle lukta har blivit närmare 5 veckor…. levande landsbygd tror jag det heter!
Först ska vi försöka få Maja på ett plan till London, och Lennart och jag ska ha BF i 2 dagar, jösses vad konstigt det känns.
Sedan ska vi ha en hel massa agility träning med Lotta, och lydnad med Tummen, jaktstig och resa till Ammarnäs och en valp ska det väl bli oxå…tror vi iaf!
Och mitt i detta ska vi få barnbarn…….. så här mycket har vi aldrig haft bokat under en och en halv månad som nu!
Jag glömde ju för tusan, dyngtunnan från Herrgården ska väl ut oxå…. suck, nackdelen med att bo på landet. Dom där 3 dagarna per år som det skulle lukta har blivit närmare 5 veckor…. levande landsbygd tror jag det heter!
Vi har varit i Linköping hos Charlie och Rosalie samt lille Majk 6 månader. Härlig unge, och det var så gott att få hålla om Charlie lite. Tror vi behövde det båda två!
Nej det blev inte mycket skrivet i kväll. Men det är som dom säger, det kommmerrrr meeeerrrrrra!!!
Ha det gott nu när sommaren närmar sig!
Kram från oss/Lena
Martyr
Vissa människor måste helt enkelt spela martyrer…vad är då en martyr? Jag slog i vanlig ordning upp ordet. En martyr är någon som självutnämnt har bestämt sig för att lida för andra.
En till mig mycket närstående person är martyr…så in i helsike mycket så det går ut över alla oss andra!
Hon måste helt enkelt hota, för att känna sig betydelsefull. Hon hotar med att hon inte kommer leva länge till för hon är faktiskt snart 70 år, så vi andra ska göra som hon vill. Hon förutsätter att vi vet vad hon vill, utan att hon säger något…och det gör vi ju naturligtvis inte. Hon måste bestämma över oss andra. Gör inte ni så här eller så här, så vill jag inte ha med er att göra! Det är ett ständigt uttryck. Hon favoriserar också. Hon klagar alltid på någon av oss, hon manipulerar och förstör andras frid och ro, och hon ger alla omkring sig ett ständigt dåligt samvete och dåligt självförtroende. Hon drar även upp saker som hänt för drygt 40 år sedan, och som hon anser har förstört hennes liv, trotts att dessa människor som hon säger har gjort henne illa, faktiskt är döda sedan många år tillbaka, ska vi andra lida. Hon skyller alltid på andra, hon står ALDRIG för något hon gjort, och hon har aldrig bett om ursäkt för sitt plumpa sätt att uttrycka sig, för sin högdragenhet i telefon, och för sin otrevliga ton, framför allt har hon aldrig bett om ursäkt för vad hon sagt eller gjort som sårat andra. Och hon är helt enkelt fulländad i sitt sätt att såra andra.
En till mig mycket närstående person är martyr…så in i helsike mycket så det går ut över alla oss andra!
Hon måste helt enkelt hota, för att känna sig betydelsefull. Hon hotar med att hon inte kommer leva länge till för hon är faktiskt snart 70 år, så vi andra ska göra som hon vill. Hon förutsätter att vi vet vad hon vill, utan att hon säger något…och det gör vi ju naturligtvis inte. Hon måste bestämma över oss andra. Gör inte ni så här eller så här, så vill jag inte ha med er att göra! Det är ett ständigt uttryck. Hon favoriserar också. Hon klagar alltid på någon av oss, hon manipulerar och förstör andras frid och ro, och hon ger alla omkring sig ett ständigt dåligt samvete och dåligt självförtroende. Hon drar även upp saker som hänt för drygt 40 år sedan, och som hon anser har förstört hennes liv, trotts att dessa människor som hon säger har gjort henne illa, faktiskt är döda sedan många år tillbaka, ska vi andra lida. Hon skyller alltid på andra, hon står ALDRIG för något hon gjort, och hon har aldrig bett om ursäkt för sitt plumpa sätt att uttrycka sig, för sin högdragenhet i telefon, och för sin otrevliga ton, framför allt har hon aldrig bett om ursäkt för vad hon sagt eller gjort som sårat andra. Och hon är helt enkelt fulländad i sitt sätt att såra andra.
Jag undrar så varför? Är det hennes dåliga samvete, eller dåliga självförtroende? Är det hennes uppväxt, som enligt vad jag hört, faktiskt var till hennes fördel som minsta barnet och favorit hos pappan. Händelsen för över 40 år sedan, var inte alls så som hon anser den var…..enligt andra!!
Men varför då? Är det hennes sätt att överleva. Att sätta sig på andra, aldrig se att någon gör något bra, och aldrig kunna säga det! Varför måste hon klaga på allt? Ja jag begriper inte ett dugg….. mer än!
Hon sårar, hon förstör, hon försöker splittra mig och mina barn, hon favoriserar, och hon är illa omtyckt….och hon kan faktiskt tacka sig själv för det!
Så om hon skulle läsa detta…ska du veta: Vi är vuxna, vi gör som vi vill, vi behöver inte följa din minsta vink.. när du hotar oss, så är det faktiskt bara du som förlorar på det hela! Ingen annan än du….
Om du istället försöker vara positiv, se solen, se det som är omkring, och var nöjd med det du har och börja tänka lite klart, ska du se att allt annat kommer på köpet. Och om du skulle ge en komplimang, ja då kanske du skulle bli riktigt förvånad över vad det ger tillbaka, om du sedan slutar klaga och reta dig på andra. Ja då vinner du väldigt mycket.
Du ska sluta såra mina barn, du ska sluta favorisera (du vet vem) för du gör personen bara en björntjänst. Du ska sluta såra mig.
Hon sårar, hon förstör, hon försöker splittra mig och mina barn, hon favoriserar, och hon är illa omtyckt….och hon kan faktiskt tacka sig själv för det!
Så om hon skulle läsa detta…ska du veta: Vi är vuxna, vi gör som vi vill, vi behöver inte följa din minsta vink.. när du hotar oss, så är det faktiskt bara du som förlorar på det hela! Ingen annan än du….
Om du istället försöker vara positiv, se solen, se det som är omkring, och var nöjd med det du har och börja tänka lite klart, ska du se att allt annat kommer på köpet. Och om du skulle ge en komplimang, ja då kanske du skulle bli riktigt förvånad över vad det ger tillbaka, om du sedan slutar klaga och reta dig på andra. Ja då vinner du väldigt mycket.
Du ska sluta såra mina barn, du ska sluta favorisera (du vet vem) för du gör personen bara en björntjänst. Du ska sluta såra mig.
Mina barn var alla önskade, hett efterlängtade, och varmt välkomna. Jag har aldrig lagt ner energi på att försöka vara favorit hos dom. Någon av dom har alltid varit pappas flicka, eller två är det väl om vi ska vara ärliga. I mina ögon är det helt okey. Jag har själv varit pappas flicka…och vet hur det känns att krypa in i pappas famn… gör det tjejer!!!! Njut utav era ögonblick med er pappa…. dom andra två har nog alltid varit mer mina, om man nu kan ha ett barn! Helt okey det med, från deras faders sida! Vi delar dessa underbara varelser som är våra. Trots skilsmässa från dom äldstas far, så har jag aldrig någonsin känt mig underlägsen, jag har aldrig tyckt att jag måste ”köpa” mina barn för att dom ska tycka om mig. Av någon anledning är jag otroligt trygg i min roll som deras mamma. Dom vet så väl var jag är! Dom vet att jag går genom eld och vatten för dom. Och jag tror aldrig dom känt någon konkurens om mig och min uppmärksamhet, iaf hoppas jag dom inte har gjort det.
Jag är egentligen en försiktig general, som är ganska blyg, även om andra inte uppfattar det så… men som mamma är jag tvärsäker!
Jag är den enda mamma mina barn någonsin kommer få. Det är jag som skall vara deras ledstjärna i mycket. Det tar jag på stort allvar. Naturligtvis är jag långt ifrån bra som mamma, men jag jobbar på det , att alltid bli bättre!!
Mina barn!!
Ni är min glädje och sorg
Ni fyller mina dagar
Ni fyller mitt hjärta med era röster
Ni gör livet värt att leva
Utan er skulle jorden sluta snurra
Jag är stolt över er, jag är stolt över era val, jag kan inte med ord uttrycka vad jag känner när era röster är fyllda med glädje, eller sorg.
Ni har gjort mig till den jag är! Och för er bugar jag mig djupt…… /mamma
Jag är egentligen en försiktig general, som är ganska blyg, även om andra inte uppfattar det så… men som mamma är jag tvärsäker!
Jag är den enda mamma mina barn någonsin kommer få. Det är jag som skall vara deras ledstjärna i mycket. Det tar jag på stort allvar. Naturligtvis är jag långt ifrån bra som mamma, men jag jobbar på det , att alltid bli bättre!!
Mina barn!!
Ni är min glädje och sorg
Ni fyller mina dagar
Ni fyller mitt hjärta med era röster
Ni gör livet värt att leva
Utan er skulle jorden sluta snurra
Jag är stolt över er, jag är stolt över era val, jag kan inte med ord uttrycka vad jag känner när era röster är fyllda med glädje, eller sorg.
Ni har gjort mig till den jag är! Och för er bugar jag mig djupt…… /mamma
Nu är man igång igen!!
Jag menar naturligtvis tankarna!! ha ha..kanske lika bra att man håller igång hjärnan…
Jag menar naturligtvis tankarna!! ha ha..kanske lika bra att man håller igång hjärnan…
Jag har aldrig förstått folk som säger, – jo, Då började jag ändra mitt liv, då började jag känna si eller så, då började jag ändra mitt tänk! Men hallå!!! där ute, det har hänt även mig. Undrar om det är för att jag börjar bli gammal, eller helt enkelt bara lyssnar på mig själv, föredrar den senare teorin!
Jag känner i hela min kropp och själ, jag är på väg, på väg framåt, på väg mot vad jag tror är livets mening! Låter djupt så det förslår..ska försöka vidare utveckla det hela.
Sista 5 veckorna har jag verkligen hållit igång mina morgon promenader, jag mår otroligt bra utav det, huvudet blir piggare och hela min kropp riktigt spritter av glädje.
Men det är oxå något annat som hänt! Jag har fått ett lugn inom mig. Ett lugn som jag verkligen njuter utav! Det är ju inte bara promenaderna som ger detta, naturligtvis, det är ju ålderna oxå, jag menar när man ska fylla 48 så var det väl själve fanken om man inte började bli lite klokare. Men faktum kvarstår, jag tänker annorlunda än för något år sedan.
Från att ha varit en person med en otrolig fart, alltid nya projekt som skall genomföras…som gubben sa en gång för 15 år sedan…du MÅSTE INTE säga JAG KAN, JAG KAN…. så rätt han hade den gången! Att jag inte begrep det då!
Man behöver verkligen inte vara med i allt. Saker och ting sker ändå, och händer inget, ja då var det inte meningen. Mitt lugn känns oxå i kontakt med andra. Framför allt mina barn och min käre man. Ja han är mig kär!!! Han är mitt allt! Fast jag vet, inom mig, att jag faktiskt kan leva utan honom, men det vore förfärligt tråkigt. Missförstå mig inte nu, jag vill inte vara utan honom, men känslan av att faktiskt kunna vara utan honom den ger mig trygghet. Den ger ett lugn… ingen är oersättlig!
I fråga om barnen så är vi lugna i vår relation, vi vet var vi har varandra. Och med även deras stigande ålder, kommer en annan tid, ett annat sätt att mötas.
Jag har slutat ta allt personligt. Gillar inte du mig för den jag är så…ja, det är upp till dig helt enkelt.
När man slutar försöka förändra sig själv för att passa i andras liv, så kommer liksom ens eget liv. Det är så enkelt som så. Ja det var iaf lätt att skriva.
Efter en trasslig barndom, och jobbig ungdom, tung tid mellan 25-35 så äntligen är man riktigt på banan.
Och så här är det:
Jag är Lena, snart 48 gift med Lennart sedan 15 år….och Lena vill helt enkelt vara just Lena, jag vill inte längre vara småbarnsförälder, jag vill vara mamma som man kan snacka med om problem, och som har en axel att luta sig mot. Jag vill vara mamman mina barn alltid kan vända sig till i vått och torrt. Men jag tänker INTE, ta deras problem med mig när jag går och lägger mig, för jag behöver min sömn… förstår ni??
Jag vet att jag är bra på hundar, iaf mina hundar!!! Jag vill utveckla mitt ledarskap med mina hundar, jag vill ha en brukshund att träna i lydnad, agility, och spår… jag vill ha en hund att ”jobba” med…. jag vill inte vara utan mina pointrar, för dom är glädjen i mitt liv.. och utan dom skulle jag aldrig i hela mitt liv gå en 8 km promenad kl 7 på morgonen.
Jag vill leva med Lennart, han är den enda som ser mig för den jag är, och han ger mig utrymme att vara just Lena…är jag lycklig??
OM!!!!! Inte alla dagar, men numera är faktiskt dom bra dagarna betydligt fler än dom dåliga.
Jag är oxå en fena på att laga mat och baka…och där slängde jag JANTE LAGEN!!! Ha ha. LOVE IT..
Sista 5 veckorna har jag verkligen hållit igång mina morgon promenader, jag mår otroligt bra utav det, huvudet blir piggare och hela min kropp riktigt spritter av glädje.
Men det är oxå något annat som hänt! Jag har fått ett lugn inom mig. Ett lugn som jag verkligen njuter utav! Det är ju inte bara promenaderna som ger detta, naturligtvis, det är ju ålderna oxå, jag menar när man ska fylla 48 så var det väl själve fanken om man inte började bli lite klokare. Men faktum kvarstår, jag tänker annorlunda än för något år sedan.
Från att ha varit en person med en otrolig fart, alltid nya projekt som skall genomföras…som gubben sa en gång för 15 år sedan…du MÅSTE INTE säga JAG KAN, JAG KAN…. så rätt han hade den gången! Att jag inte begrep det då!
Man behöver verkligen inte vara med i allt. Saker och ting sker ändå, och händer inget, ja då var det inte meningen. Mitt lugn känns oxå i kontakt med andra. Framför allt mina barn och min käre man. Ja han är mig kär!!! Han är mitt allt! Fast jag vet, inom mig, att jag faktiskt kan leva utan honom, men det vore förfärligt tråkigt. Missförstå mig inte nu, jag vill inte vara utan honom, men känslan av att faktiskt kunna vara utan honom den ger mig trygghet. Den ger ett lugn… ingen är oersättlig!
I fråga om barnen så är vi lugna i vår relation, vi vet var vi har varandra. Och med även deras stigande ålder, kommer en annan tid, ett annat sätt att mötas.
Jag har slutat ta allt personligt. Gillar inte du mig för den jag är så…ja, det är upp till dig helt enkelt.
När man slutar försöka förändra sig själv för att passa i andras liv, så kommer liksom ens eget liv. Det är så enkelt som så. Ja det var iaf lätt att skriva.
Efter en trasslig barndom, och jobbig ungdom, tung tid mellan 25-35 så äntligen är man riktigt på banan.
Och så här är det:
Jag är Lena, snart 48 gift med Lennart sedan 15 år….och Lena vill helt enkelt vara just Lena, jag vill inte längre vara småbarnsförälder, jag vill vara mamma som man kan snacka med om problem, och som har en axel att luta sig mot. Jag vill vara mamman mina barn alltid kan vända sig till i vått och torrt. Men jag tänker INTE, ta deras problem med mig när jag går och lägger mig, för jag behöver min sömn… förstår ni??
Jag vet att jag är bra på hundar, iaf mina hundar!!! Jag vill utveckla mitt ledarskap med mina hundar, jag vill ha en brukshund att träna i lydnad, agility, och spår… jag vill ha en hund att ”jobba” med…. jag vill inte vara utan mina pointrar, för dom är glädjen i mitt liv.. och utan dom skulle jag aldrig i hela mitt liv gå en 8 km promenad kl 7 på morgonen.
Jag vill leva med Lennart, han är den enda som ser mig för den jag är, och han ger mig utrymme att vara just Lena…är jag lycklig??
OM!!!!! Inte alla dagar, men numera är faktiskt dom bra dagarna betydligt fler än dom dåliga.
Jag är oxå en fena på att laga mat och baka…och där slängde jag JANTE LAGEN!!! Ha ha. LOVE IT..
VAD ÄR DU BRA PÅ?
Ska skriva mer en annan dag… ge mig gärna kommentarer…roligt, ris och ros!
Ska skriva mer en annan dag… ge mig gärna kommentarer…roligt, ris och ros!
Kram från våriga Sunne/Lena
22 mars 11
Jag har just avslutat en bok! Jo, jag är bokmal, för den som mot förmodan inte vet det!
Men nu har jag avslutat en förbaskat bra bok som jag varmt kan rekommendera. Den heter: Kvinnorna som slutade banta!
Jag har just avslutat en bok! Jo, jag är bokmal, för den som mot förmodan inte vet det!
Men nu har jag avslutat en förbaskat bra bok som jag varmt kan rekommendera. Den heter: Kvinnorna som slutade banta!
Det är inte en roman, om du tror det, utan en enkel fakta bok om att ha fyllt 45 och vad som faktiskt händer med kroppen.. och det måste jag säga, den är fylld med AHA upplevelser. För att ge er något, så finns där några enkla hälsotips…
1. Rör på dig varje dag.
2. Sleep is for winner. Ge dig själv den sömn du behöver.
3. Smågodis NEJ tack
4. En sak i taget. Du kan inte förändra allt på en och samma gång.
5. Testa något nytt. Släpp sargen och utmana dig själv.
6. Ät långsamt.
7. Släng bort Jante, våga ta plats.
8. Kalorier är kalorier även när ingen ser att du äter.
9. Sluta jämföra dig med andra.
10. Tänk ofta på allt som är bra i ditt liv just nu.
11. Sluta banta.
2. Sleep is for winner. Ge dig själv den sömn du behöver.
3. Smågodis NEJ tack
4. En sak i taget. Du kan inte förändra allt på en och samma gång.
5. Testa något nytt. Släpp sargen och utmana dig själv.
6. Ät långsamt.
7. Släng bort Jante, våga ta plats.
8. Kalorier är kalorier även när ingen ser att du äter.
9. Sluta jämföra dig med andra.
10. Tänk ofta på allt som är bra i ditt liv just nu.
11. Sluta banta.
Det är betydligt fler, men detta är ett litet urval…….så klokt! Så enkelt… Så svårt!!!!
Yvonne och jag talade idag om vikten av att våga vara sig själv, och våga vara i nuet. För vi är dåliga på det. Helt otroligt dåliga, om sanningen ska fram. Tänk på alla som har Down syndrom, där har vi prakt exemplet på att leva här och nu, njuta och inte bekymra sig över vad som kommer i morgon eller om en månad. Här och nu, är det som är viktigt. Vi har massor att lära av de utvecklingsstörda. Vi har massor att lära av alla som har funktionshinder!
Jag har bestämt mig..jag slutar banta, jag börjar leva i nuet, jag rör på mig, minst 30 minuter varje dag! För nu rackarns ska vi dra igång. Livet!!! Här kommer jag!!! Hänger du med??
Kram i vår solen/Lena
Jag har bestämt mig..jag slutar banta, jag börjar leva i nuet, jag rör på mig, minst 30 minuter varje dag! För nu rackarns ska vi dra igång. Livet!!! Här kommer jag!!! Hänger du med??
Kram i vår solen/Lena
21 mars 11
Är du rädd för döden?? I så fall är du rädd för livet!!
Kan man säga så? Jo, jag tror faktiskt det. ..
Jag har i stort sett förlorat alla som stått mig nära. Maken och barnen är det jag har kvar…låter det deppigt?
Jag tror starkt att det finns ett liv efter detta, jag tror att allt händer av en anledning.
När min farmor dog -95 trodde jag att livet var slut. Hon var den jag lutade mig mot, hon var den som rådde mig i svåra situationer i livet, och hon var klok. Och hon hade dom mjukaste lenaste händer som jag känt. Hon kom och visade sig för både mig och barnen, och jag kände med hela kroppen, att livet inte är slut, hon finns där, för alltid, i mig och mina barn!!!
När min pappa dog- 00 endast 59 år gammal…då försvann den som näst min farmor och farfar varit mig närmast. Jag var allt igenom pappas flicka och det var väl kanske inte konstigt att farmor och farfar betydde så mycket för mig….sista tiden ringde han mig upp emot 5 ggr per dag…vid ett tillfälle sa jag bara, men hallå pappa du ringde för en timme sedan…hans svar förvånade mig! – Jag vill bara höra din röst. Det var då jag förstod hur mycket min pappa höll av mig, och hur ledsen han var över att lämna mig och mina barn! Men hör och häpna, av någon oförklarlig anledning var det okey! Så här 11 år senare..är det fortfarande okey! Men visst saknar jag honom. Saknar hans röst! Men han ringer mig på nätterna ibland och vi talar. Ja du läste rätt, han ringer från andra sidan..
Är du rädd för döden?? I så fall är du rädd för livet!!
Kan man säga så? Jo, jag tror faktiskt det. ..
Jag har i stort sett förlorat alla som stått mig nära. Maken och barnen är det jag har kvar…låter det deppigt?
Jag tror starkt att det finns ett liv efter detta, jag tror att allt händer av en anledning.
När min farmor dog -95 trodde jag att livet var slut. Hon var den jag lutade mig mot, hon var den som rådde mig i svåra situationer i livet, och hon var klok. Och hon hade dom mjukaste lenaste händer som jag känt. Hon kom och visade sig för både mig och barnen, och jag kände med hela kroppen, att livet inte är slut, hon finns där, för alltid, i mig och mina barn!!!
När min pappa dog- 00 endast 59 år gammal…då försvann den som näst min farmor och farfar varit mig närmast. Jag var allt igenom pappas flicka och det var väl kanske inte konstigt att farmor och farfar betydde så mycket för mig….sista tiden ringde han mig upp emot 5 ggr per dag…vid ett tillfälle sa jag bara, men hallå pappa du ringde för en timme sedan…hans svar förvånade mig! – Jag vill bara höra din röst. Det var då jag förstod hur mycket min pappa höll av mig, och hur ledsen han var över att lämna mig och mina barn! Men hör och häpna, av någon oförklarlig anledning var det okey! Så här 11 år senare..är det fortfarande okey! Men visst saknar jag honom. Saknar hans röst! Men han ringer mig på nätterna ibland och vi talar. Ja du läste rätt, han ringer från andra sidan..
Och nu undrar du var är hennes mamma då?
Jo, min mamma lever. Men inte i mitt liv. Min mamma och jag är olika som natt och dag! Och jag tror faktiskt aldrig hon ville ha mig. Jag tror och känner i hela min kropp, att hon inte tycker om mig. Jag hindrar aldrig mina barn från att ha kontakt med henne, det är deras beslut. Och kan hon ge dem något är det ju kanon bra!
Jag sa till min pappa en gång. Det känns som jag är född i fel dike! Min mamma och syster på ena sidan vägen och jag på den andra. vägen går ju som bekant inte ihop…vi går helt enkelt inte ihop. Pappa blev väldigt ledsen. Men han förstod!
Det tog lång tid att komma över, vissa dagar sörjer jag. Men dom flesta tänker jag inte på det längre. I ett annat liv kanske, men inte i detta.
Jo, min mamma lever. Men inte i mitt liv. Min mamma och jag är olika som natt och dag! Och jag tror faktiskt aldrig hon ville ha mig. Jag tror och känner i hela min kropp, att hon inte tycker om mig. Jag hindrar aldrig mina barn från att ha kontakt med henne, det är deras beslut. Och kan hon ge dem något är det ju kanon bra!
Jag sa till min pappa en gång. Det känns som jag är född i fel dike! Min mamma och syster på ena sidan vägen och jag på den andra. vägen går ju som bekant inte ihop…vi går helt enkelt inte ihop. Pappa blev väldigt ledsen. Men han förstod!
Det tog lång tid att komma över, vissa dagar sörjer jag. Men dom flesta tänker jag inte på det längre. I ett annat liv kanske, men inte i detta.
Varför skriver jag då detta? Ja kanske kan du finna tröst i att det finns ett liv efter detta. Kanske känner du dig ensam! Men du är aldrig ensam, för bredvid dig finns alltid någon..och denne någon behöver inte vara släkt, det kan vara en vän. Jag har många vänner. Dom berikar mitt liv på ett fantastiskt sätt. Och jag är oerhört tacksam för att dom finns. För att nämna några.. Maria, Yvonne, Anna, Emelie, Ros-Mari, det finns fler och ni vet vilka ni är! En vänskap kan vara något som är livslångt, men den kan oxå komma och gå. Man lär sig alltid något! Alla möten ger något för livet.
Sista året har mitt liv dramatiskt förändrats!! Jag har funnit mig själv, jag har funnit mitt inre rum. Och det är stort!
Jag är helt nöjd med mitt liv tillsammans med maken..jag är helt nöjd med att 3 av mina fyra barn flyttat hemifrån. Jag är NÖJD!!
Det finns ingen anledning att klaga över vädret, det blir det väder det blir i alla fall. Sjukdom, ja, du kan inte rå på den heller..men den är enklare att bära om du accepterar den. Därmed inte sagt att du ska leva med den! Och med dom orden, menar jag att sjukdom inte skall få ta över din hjärna, den skall inte ta över ditt liv. Man måste helt enkelt tänka positivt, göra det allra bästa av dagen som kommer. Naturligtvis jublar inte jag varenda dag jag kliver upp, men jag säger varenda dag till mig själv..idag Lena ska vi ha det bra!
Jag går mina promenader på morgonen! Jag sover varje eftermiddag..för då är orken slut! Men vadååå??? Jag lever!
Jag är helt nöjd med mitt liv tillsammans med maken..jag är helt nöjd med att 3 av mina fyra barn flyttat hemifrån. Jag är NÖJD!!
Det finns ingen anledning att klaga över vädret, det blir det väder det blir i alla fall. Sjukdom, ja, du kan inte rå på den heller..men den är enklare att bära om du accepterar den. Därmed inte sagt att du ska leva med den! Och med dom orden, menar jag att sjukdom inte skall få ta över din hjärna, den skall inte ta över ditt liv. Man måste helt enkelt tänka positivt, göra det allra bästa av dagen som kommer. Naturligtvis jublar inte jag varenda dag jag kliver upp, men jag säger varenda dag till mig själv..idag Lena ska vi ha det bra!
Jag går mina promenader på morgonen! Jag sover varje eftermiddag..för då är orken slut! Men vadååå??? Jag lever!
Var du än är i världen, vad du än gör! Kom ihåg!!! Någonstans finns någon som tänker på dig…….. det kan mycket väl vara jag!!
Sköt om Er! Det är en hård värld vi lever i. Ta hand om varandra! ANDAS…. /kram Lena
Sköt om Er! Det är en hård värld vi lever i. Ta hand om varandra! ANDAS…. /kram Lena
13 mars 11
Mina tankar om avund och missundsamhet…samt Japan och kanske lite jantelag!Jag har under sista veckan verkligen funderat över folks missunsamhet. Varför finns den? Varför kan man inte bara unna andra en framgång? Ja egentligen kan nog ingen svara på det, inte ens dom som känner detta!
Jag har till och med forskat lite i dom olika orden!! Det ni…..
Avundsjuka eller missunnsamhet är en varaktig känsla där den enskilde har negativa tankar, känslor av otrygghet, rädsla, och ångest över en förväntad förlust av något den värderar, särskilt i förhållande till ett mänskligt samband. Avundsjuka består ofta av en kombination av frambringade känslor som ilska, sorg och avsky. Den ska inte förväxlas med avund… detta enligt wikipedia.
Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. Avund kan bero på dålig självkänsla som är resultatet av en uppåtgående social jämförelse som hotar en persons självbild: en annan person har något som avundaren tycker är viktigt att ha. Om den andra personen upplevs vara lik avundaren, blir den framkallade avunden särskilt intensiv, eftersom det signalerar till avundaren att det lika gärna kunde varit han eller hon som besatt det önskade föremålet.
Mina tankar om avund och missundsamhet…samt Japan och kanske lite jantelag!Jag har under sista veckan verkligen funderat över folks missunsamhet. Varför finns den? Varför kan man inte bara unna andra en framgång? Ja egentligen kan nog ingen svara på det, inte ens dom som känner detta!
Jag har till och med forskat lite i dom olika orden!! Det ni…..
Avundsjuka eller missunnsamhet är en varaktig känsla där den enskilde har negativa tankar, känslor av otrygghet, rädsla, och ångest över en förväntad förlust av något den värderar, särskilt i förhållande till ett mänskligt samband. Avundsjuka består ofta av en kombination av frambringade känslor som ilska, sorg och avsky. Den ska inte förväxlas med avund… detta enligt wikipedia.
Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. Avund kan bero på dålig självkänsla som är resultatet av en uppåtgående social jämförelse som hotar en persons självbild: en annan person har något som avundaren tycker är viktigt att ha. Om den andra personen upplevs vara lik avundaren, blir den framkallade avunden särskilt intensiv, eftersom det signalerar till avundaren att det lika gärna kunde varit han eller hon som besatt det önskade föremålet.
Varför? Undrar du nu, engagerar hon sig i detta! Jo, det är enkelt, jag blir så himla ledsen över folks avund över andras framgång… jag frågar aldrig varför någon har köpt ny bil, jag förutsätter att personen har gjort det för att dom behöver bilen eller för att dom helt enkelt vill ha en ny bil! På samma sätt ifrågasätter jag aldrig andras beslut att investera eller vad det nu kan vara. Jag tycker helt enkelt det är roligt för dom, och jag förutsätter att andra gläds när jag har möjlighet att byta bil…etc.
Jag är en hängiven anhängare av rättvisa! Då menar jag inte att om du köper ny bil ska jag köpa ny bil. Utan jag tycker helt enkelt att rätt ska vara rätt! Som mamma kan jag inte vara orättvis. Jag har fyra barn och då får man banne mig tänka sig för…. detta är mitt sätt att se! Rätt eller fel? Ja inte vet jag…och jag bryr mig inte.. För mig är detta en sanning. Och det är efter min sanning jag lever.
Man kan lägga mycket energi i dessa frågor, och förmodligen kommer jag att återkomma.
Man kan lägga mycket energi i dessa frågor, och förmodligen kommer jag att återkomma.
Sista dagarna har nyheterna varit fulla av rapporter från Japan, så otroligt tragiskt för människorna där. Och det är klart att man tänker mycket på det! Och man slås utav skillnaden hos folket där och den svenska mentaliteten…läser om ett svenskt par som bor i Tokyo och som med pock vill hem, dom klagar på UD som inte ser till att dom kommer till Sverige. Det står även att flygbiljetterna är skyhöga och därför väntar dom på att boka några dagar.
Sedan ser man den japanska befolkningen som lugnt och stilla står i kö, och sover, i sin väntan på en kaffekanna med färskt vatten!
Vi kanske har något att lära av detta? Man kanske ska ta det lite lugnt, vi hinner ändå få vårt vatten… vi hinner!!! Lugn bara lugn.
Och vi borde nog vara mer tacksamma för att vi bor i det land vi gör. Vi har ingen tzunami vi har inga vulkanutbrott… ja visst vi har -30 och snöstorm, men HALLÅ, stanna inne, ta det lugnt…se till att du har mat hemma! I Japan har dom knappt mat just nu…hur tänker vi egentligen? Är det så, att vi bara tänker på oss själva hela tiden?
Om vi skulle titta lite utanför vårt lilla utrymme, så ser vi, att vi har det förfärligt bra. Vi borde känna tacksamhet över vårt samhälle som faktiskt, oavsett hur du ser det, försöker se till att alla har arbete, att alla har föräldrapening, att alla sjuka får den vård dom behöver… ja visst det finns orättvisor där! Men kära du, det finns det inom allt. Men jag vägrar tro att dom som arbetar inom olika myndigheter medvetet försöker stjälpa den enskilda människan. Det finns alltid någon som kommer i kläm! Tyvärr!!
Sedan ser man den japanska befolkningen som lugnt och stilla står i kö, och sover, i sin väntan på en kaffekanna med färskt vatten!
Vi kanske har något att lära av detta? Man kanske ska ta det lite lugnt, vi hinner ändå få vårt vatten… vi hinner!!! Lugn bara lugn.
Och vi borde nog vara mer tacksamma för att vi bor i det land vi gör. Vi har ingen tzunami vi har inga vulkanutbrott… ja visst vi har -30 och snöstorm, men HALLÅ, stanna inne, ta det lugnt…se till att du har mat hemma! I Japan har dom knappt mat just nu…hur tänker vi egentligen? Är det så, att vi bara tänker på oss själva hela tiden?
Om vi skulle titta lite utanför vårt lilla utrymme, så ser vi, att vi har det förfärligt bra. Vi borde känna tacksamhet över vårt samhälle som faktiskt, oavsett hur du ser det, försöker se till att alla har arbete, att alla har föräldrapening, att alla sjuka får den vård dom behöver… ja visst det finns orättvisor där! Men kära du, det finns det inom allt. Men jag vägrar tro att dom som arbetar inom olika myndigheter medvetet försöker stjälpa den enskilda människan. Det finns alltid någon som kommer i kläm! Tyvärr!!
Nej! Ryck upp er. Se glädjen i det lilla… vi går mot våren, låt det snöa lite till, det gör att den gamla snön smälter fint och stilla, njut av dagar med solen. Stick ut näsan och känn den härliga värmen som smeker din kind! Se glädjen i barnens ögon när dom glatt plaskar i pölarna..njut av varandra, ett glas vin, och en god middag med vänner eller kanske bara med dig själv. Våga vara själv, det är inte farligt. I tystnaden kan du finna dig själv och det du söker i livet….. Kram från mig. /Lena
9 mars 11
Min fundering om en blogg!
9 mars 11
Min fundering om en blogg!
Det är ju modernt att blogga! Undrar om det är något för mig???
Kanske, man får ju iaf en chans att kunna uttrycka sin åsikt om både ditt och datt..
Tankarna finns ju där, vad är rätt, vad är fel… ska man säga vad man tycker? Eller ska man bara vara tyst?
Mycket som snurrar just nu.
Jag har funderat sista tiden mycket över den svenska avundsjukan, eller svensk och svensk, det kanske den inte är, förmodligen finns det avundsjuka eller missundsamhet över hela världen,konstigt vore det ju annars.
Kanske, man får ju iaf en chans att kunna uttrycka sin åsikt om både ditt och datt..
Tankarna finns ju där, vad är rätt, vad är fel… ska man säga vad man tycker? Eller ska man bara vara tyst?
Mycket som snurrar just nu.
Jag har funderat sista tiden mycket över den svenska avundsjukan, eller svensk och svensk, det kanske den inte är, förmodligen finns det avundsjuka eller missundsamhet över hela världen,konstigt vore det ju annars.
Jag fick häromdagen en kommentar angående att Lennarts åkeri köpt en ny lastbil med släp… – Jaha företaget går bra förstår jag!
Vad svarar man? Ja visst sörrö, vi drar in miljoner och åter miljoner…. det skulle ju onekligen göra folk tysta! Men nu borde ju var och en förstå att det är inte särskilt luckrativt med ett åkeri. Den som klagar på diesel/bensin pris borde kunna tänka tanken längre!
Men faktum kvarstår, har man mycket att köra, måste man ha något att köra det med… och visst ger det inkomst, tillräckligt för att 6 familjer ska ha mat på bordet. Och det tycker jag är kanonbra!
Till saken hör ju oxå att just den här bilen är ju istället för den som krockades tidigare i vintras! Man driver naturligtvis inte ett företag som går med förlust år efter år, men man gör det om det går jämt upp! För hur det än är och hur du än vänder på saken, så är det faktiskt ett arbete! Och någon ska göra även detta arbete. Själv är jag förbaskat stolt över makens arbete. Jag tycker det är roligt att han kan försörja sig på det, att vara anställd skulle nog inte passa honom! Men jag ser ju samtidigt också hur mycket det sliter på honom. När bilarna är trasiga, står på verkstad, eller när det är lite att köra, för lönerna ska betalas även då! När dieseln går upp i pris och man faktiskt inte får bara höja fraktpriserna för att dieseln har gått upp.
Det finns en förlegad åsikt att den som har eget kan plocka ut hur mycket som helst ur företaget, det är skitsnack. Ja kanske under 70 talet, men inte dom senaste 25 åren…. vi betalar för vårt som alla andra, med våra löner!
Detta var något som mina tankar tagits upp av den senaste veckan… nu har jag skrivit det, får se om det hjälper något i sinnet!!
Vad svarar man? Ja visst sörrö, vi drar in miljoner och åter miljoner…. det skulle ju onekligen göra folk tysta! Men nu borde ju var och en förstå att det är inte särskilt luckrativt med ett åkeri. Den som klagar på diesel/bensin pris borde kunna tänka tanken längre!
Men faktum kvarstår, har man mycket att köra, måste man ha något att köra det med… och visst ger det inkomst, tillräckligt för att 6 familjer ska ha mat på bordet. Och det tycker jag är kanonbra!
Till saken hör ju oxå att just den här bilen är ju istället för den som krockades tidigare i vintras! Man driver naturligtvis inte ett företag som går med förlust år efter år, men man gör det om det går jämt upp! För hur det än är och hur du än vänder på saken, så är det faktiskt ett arbete! Och någon ska göra även detta arbete. Själv är jag förbaskat stolt över makens arbete. Jag tycker det är roligt att han kan försörja sig på det, att vara anställd skulle nog inte passa honom! Men jag ser ju samtidigt också hur mycket det sliter på honom. När bilarna är trasiga, står på verkstad, eller när det är lite att köra, för lönerna ska betalas även då! När dieseln går upp i pris och man faktiskt inte får bara höja fraktpriserna för att dieseln har gått upp.
Det finns en förlegad åsikt att den som har eget kan plocka ut hur mycket som helst ur företaget, det är skitsnack. Ja kanske under 70 talet, men inte dom senaste 25 åren…. vi betalar för vårt som alla andra, med våra löner!
Detta var något som mina tankar tagits upp av den senaste veckan… nu har jag skrivit det, får se om det hjälper något i sinnet!!
Hej hopp mot nya marken, nya utmaningar, nya bekanskaper…..och nya promenader i den fantastiska gymnastiksalen…naturen!!!
9 mars 2011
Japp, och tiden den bara rullar på!! Det har varit älgjakt, och egentligen skulle det skrivas under jakt, men va katten!
Jag valde ju som sagt att inte jaga i år! Tror jag valde helt rätt, det känns bra i alla fall!
Lennart har jagat……måndag drog han i väg med Josefin (Emelies kusin från Öland) dom stötte på en skovel tjur påväg ut till passet redan kl 7 på morgonen, och nu håller man ju liksom tummarna för att Josefin ska tycka att detta med jakt är toppen, hon är bara 12 år men har helt klart ett intresse. Mamma Mariana tyckte att det var spännande att se älgarna när dom kom från skogen o skulle ”snus”….Lena o Göran, tror jag tyckte likadant, det var ju första gången för dom alla fyra att komma i kontakt med den verklighet som är vår. Hur som helst, eller som Linda säger any way! Var det fantastiska dagar tillsammans med våra goda vänner från Öland, och med tanke på att Mariana inte varit här sedan 1991 så var det banne mig på tiden…vi kan bara säga TACK FÖR BESÖKET O VÄLKOMMEN ÅTER.
Tisdag gick jag själv med Lennart ut till pass, ett himla dåligt trångt pass på Klätten, och det blåste jadrar anamma! Hade liksom tänkt bryta efter första holmen, men min lilla gubbe vill liksom att jag var med på eftermiddagen oxå, och snäll som man är så ställer man ju upp!!!
vi fick ju se älg!! Visserligen på långt håll, men vadå ??? Kul var det o det var underbart i solen. Att vara med Lennart på detta sätt är faktiskt helt otroligt!
Onsdag åkte ölänningarna hem o luften gick ur både mig o Emelie, vi la oss rätt o slätt. Den ena på sängen o den andra på soffan, somnade som små grisar….det var…hm hur ska jag uttrycka mig? Rackarns gött….
Torsdag, gick jag med Tommy som är hundförare här i Tosseberg, och det var ju faktiskt trevligt o så fick jag ju älga iväg som en dåre efter Tommy som sprang som en rackarns gasell i markerna!!! Hunden hade ståndskall….och sedan hände en del som inte skall nämnas här, men det var obehagligt i alla fall!!!
Linda kom hem på eftermiddagen, första gången sedan den sk USA resan! Det mina kära vänner kan jag säga var riktigt mysigt!! Inte för att jag vill hålla mina barn kvar hemma, för det är otroligt skönt när dom flyttar o man sakta kan börja vara vuxen igen. Men det är himla roligt när dom kommer hem o hälsar på o man får krama om dom lite….ja inte så lite heller för den delen!!!
Fredag var det Torsby som gällde, och kokning av kålsoppa i Åsen på kvällen!!!
Lördag gick jag en lång promenad med hundarna och tog svängen förbi slaktboden där Lennart befann sig med jaktlaget och fick mig kaffe!! Smakar ju som bekant allra bäst utomhus…. sedan var det älgfest i Bjälverud, något avslaget och inte särskilt trevligt…..eller hur S ????
Idag söndag har vi plockat trattisar och gett lilla Linda köttfärsbiffar med kantarellsås, hon åt som tusan!!! I morgon förmiddag åker hon till Stockholm igen!
Enda trista den här veckan har varit att inte Malin kom som det var sagt, men som jag sa till henne, ibland funkar det inte!!! Det går nya tåg och vi finns alltid kvar här! Som jag uppfattade det så var hon lite mamma sjuk fast det kan vara jag som bara vill att så skall vara fallet!!!
Hej hopp en ny vecka är på ingång!!! Vi hörs/ Lena
Jag valde ju som sagt att inte jaga i år! Tror jag valde helt rätt, det känns bra i alla fall!
Lennart har jagat……måndag drog han i väg med Josefin (Emelies kusin från Öland) dom stötte på en skovel tjur påväg ut till passet redan kl 7 på morgonen, och nu håller man ju liksom tummarna för att Josefin ska tycka att detta med jakt är toppen, hon är bara 12 år men har helt klart ett intresse. Mamma Mariana tyckte att det var spännande att se älgarna när dom kom från skogen o skulle ”snus”….Lena o Göran, tror jag tyckte likadant, det var ju första gången för dom alla fyra att komma i kontakt med den verklighet som är vår. Hur som helst, eller som Linda säger any way! Var det fantastiska dagar tillsammans med våra goda vänner från Öland, och med tanke på att Mariana inte varit här sedan 1991 så var det banne mig på tiden…vi kan bara säga TACK FÖR BESÖKET O VÄLKOMMEN ÅTER.
Tisdag gick jag själv med Lennart ut till pass, ett himla dåligt trångt pass på Klätten, och det blåste jadrar anamma! Hade liksom tänkt bryta efter första holmen, men min lilla gubbe vill liksom att jag var med på eftermiddagen oxå, och snäll som man är så ställer man ju upp!!!
vi fick ju se älg!! Visserligen på långt håll, men vadå ??? Kul var det o det var underbart i solen. Att vara med Lennart på detta sätt är faktiskt helt otroligt!Onsdag åkte ölänningarna hem o luften gick ur både mig o Emelie, vi la oss rätt o slätt. Den ena på sängen o den andra på soffan, somnade som små grisar….det var…hm hur ska jag uttrycka mig? Rackarns gött….
Torsdag, gick jag med Tommy som är hundförare här i Tosseberg, och det var ju faktiskt trevligt o så fick jag ju älga iväg som en dåre efter Tommy som sprang som en rackarns gasell i markerna!!! Hunden hade ståndskall….och sedan hände en del som inte skall nämnas här, men det var obehagligt i alla fall!!!
Linda kom hem på eftermiddagen, första gången sedan den sk USA resan! Det mina kära vänner kan jag säga var riktigt mysigt!! Inte för att jag vill hålla mina barn kvar hemma, för det är otroligt skönt när dom flyttar o man sakta kan börja vara vuxen igen. Men det är himla roligt när dom kommer hem o hälsar på o man får krama om dom lite….ja inte så lite heller för den delen!!!
Fredag var det Torsby som gällde, och kokning av kålsoppa i Åsen på kvällen!!!
Lördag gick jag en lång promenad med hundarna och tog svängen förbi slaktboden där Lennart befann sig med jaktlaget och fick mig kaffe!! Smakar ju som bekant allra bäst utomhus…. sedan var det älgfest i Bjälverud, något avslaget och inte särskilt trevligt…..eller hur S ????
Idag söndag har vi plockat trattisar och gett lilla Linda köttfärsbiffar med kantarellsås, hon åt som tusan!!! I morgon förmiddag åker hon till Stockholm igen!
Enda trista den här veckan har varit att inte Malin kom som det var sagt, men som jag sa till henne, ibland funkar det inte!!! Det går nya tåg och vi finns alltid kvar här! Som jag uppfattade det så var hon lite mamma sjuk fast det kan vara jag som bara vill att så skall vara fallet!!!
Hej hopp en ny vecka är på ingång!!! Vi hörs/ Lena
Det har varit med ett nöje som jag har hjäpt dig med din hemsida/blogg! Det ska bli jättekul att följa dig när du bloggar… Du är en underbar person och jag är så glad att du är min vän!
//Peju
Vikken fin hemsida
Både du o Petra har gjort ett fint jobb.
Kramar Marie
Hej på er! Kul att du ”startat” upp en ny hemsida, snygg är den oxå. Ha en trevlig helg // Kram från Nettan och Orkla!! ;o)
Kollade in sidan som jag lovade. Den är helt kanon!!!! Kram Anna
Tack alla!!! Vi är själva jätte nöjda!! Trevlig helg…Lena
Va fint det va här mamma!!!!! Va duktigt du e!!! Man blir ju jätte stolt attt ens gamla mamma kan ha en så här fin hemsida!!!
Saknar er alla jätte jätte mycket! Puss
Jättefin hemsida Bara att gratulera. Längtar upp till Värmland och ER. KRAM Rose-Marie
dags för uppdatering kanske??
Jo, men bloggen har liksom blivit första sidan,vete katten hur detta gick till
Men det är roligt att du läser!!! Kram till dig o Orre porre
Vi har återkommande diskussioner med Rasmus om vem som egentligen skall bestämma här hemma. Vi vinner ibland. Vilken fin hemsida ni gjort, Lena & Lennart.
Vi tog nyss ett OS guld och ett brons i skiathlon.
Stig & Birgitta
Skulle vara kul om du la in mer bilder på goa snövit.
Kramelikram
Sluta gnälla för fan och var glad för allt du har!! (amen o haleluja)
UUUUU du är så klok min vän…. (tänker på senaste inlägget m avundsjuka/japan mm mm )
Ser fram emot ditt slit med Tummen på min kurs
KRAAAAAAMAR i massor!
// Emelie
Tack Emelie…för din uppmuntran vad gäller Tummen (hm) och vad gäller bloggen… fördelen med blogg är jag kan skriva vad tusan jag vill…ha ha Kraaaam själv…bästa bästa Emelie!
Lena (med familj) Jag är stolt att få vara just DIN VÄN
Kram Rose-Marie m. familj
Äran är helt på vår sida…. fullkomligt älskar våra stunder med varsitt vinglas…eller ja det kan bli två ibland!
Väldigt bra, fina och tänkvärda tankar Lena (tycker att jag känner igen diskussionen!
). TACK! för de fina orden.
Klart du känner igen diskussionen…vi hade den ju!!! Som vanligt, är det djupa tankar mellan oss.
Jag beundrar dej som kan uttrycka dej i skrift som du gör,det kan inte jag.Jag kan nog skriva under på det mesta du skriver men det finns en tro du har som inte jag tror på.Kom ihåg att DU är DU och DU duger som DU är/Kram
Vad förståndig Du är….. Jag hänger med. (det skålar vi på)
Kram Rose-Marie
Detta var en verklig kvalitet inlagg. Jag skulle så garna vilja skriva sa har ocksa – att ta sig tid och verkligen satsa pa att skriva en bra artikel … men vad kan jag saga … Jag skjuter upp det hela tiden och aldrig tycks fa nagot gjort.
En kväll hos Lena Lennart och Maja…. God mat (som vanligt) och gott vin.och underverk med Tumnus . Man bara STORTRIVS. Kram och Tack till ER
Hej!
Jättebra skrivet!! förstår precis vad du menar och känner och håller med dig om mycket.. Vissa människor är nog ”skapta” för att såra andra.. Jag är inte sådan och det skulle aldrig falla mig in, vill älska alla och vill att alla ska älska mig.. Men alla är inte som mig, och det kanske är tur det!! Men folk som bara vill såra vill inte jag ha i mitt liv, och tror inte du vill det heller, för det sänker ens goda energi och gör att man själv mår dåligt och personen som sårat en står där glad och lycklig för man lyckats sänka någon..
Jag finns här om du vill prata och det kommer jag fortsätta göra oavsett vad ”h*n” säger..
Lyssnar inte ett SKIT på sådant skitprat!!
KRAMAR OM DIG<3
Läste din blogg nu om vänskap. Jättefint skrivet Lena!!! Hoppas sen hon finner sin frid. Många kramar. ( en vän för livet hoppas jag ialf =). )
Gullig du är Petra! Hoppas jag oxå att vi är! Även om det är länge mellan varven… kram