Februari snart över!
Man tycker väl egentligen inte att det händer så mycket. Kanske ska man inte tänka efter så mycket.
Februari har givit oss diabetes typ 2 på Lennart, vilket faktiskt har varit positivt för hela familjen. Maja tar det hela på djupaste allvar. Tjatar på honom att motionera. Resultat: 3 kg mindre och 3 cm smalare om midjan, inte dåligt!
Maja som ju är en fena på att åka skidor, vill ingenting, och absolut inget som är nytt. Lennart har tjatat på henne i flera månader att dom skall åka skidor i skogen, skoterspåren, det har varit kalla handen konstant!! I lördags tröttnade hon förmodligen på vårt tjat och sa att okey då. Hon gick till och med, med på att ha bälte och tolka efter Rut, som ju faktiskt är en hund med en enda växel och det är framåt i högsta fart!
Resultat: Söndag morgon kl 8 står ungen färdig klädd i skidkläder och med hundförarbältet runt midjan, PAPPA kom nu så åker vi till skogen! Tittar ut….. -26 grader. Nä Maja vi får allt vänta lite, kl 12 gav han upp, och åkte med henne…hon fullkomligt älskar att stå på skidorna efter hunden, och det går undan!!
Inte lika roligt slutade det hela för Tummen som fastnade med draglinans karbinhake på insidan av låret, och där blev det veterinär igår och sövning. Nu är han sydd, och till hans stora förtret ska han ha tratt på huvudet, och det gott folk är inte lätt för en hund som blir helt paralyserad.
Hur som helst och barnen kär. Jag ringde till vår djuraffär i Sunne. Klo och klös! Rekomenderar den varmt….
Berättade om vår lilla insident med Tummen och som den underbara människa Katrin är så tar hon tag i saken direkt, ringer runt och förklarar vad som hänt….nu försöker vi lösa det hela, en fläta eller dylikt skulle vara kalas!! Tips emottages med djupaste tacksamhet, för med 2 hundar i huset som verkligen gör allt i spåren när dragselen är på, och en unge som glatt sätter på sig skidkläder kl 8 en söndagsmorgon så måste detta lösas!! Ja ni förstår säkerligen.
Förra söndagen dök min goa, galna väninna Anna upp med sina 2 telningar, oh vad det var roligt, även om det bara var några timmar. Här står ju som bekant alltid hurran på!
Nu önskar vi alla där ute en fortsatt trevlig februari, och hoppas att vår Henrik blir bra snart utav sin infektion…
Kram från snörika och vackra Fryksdalen/ genom Lena
Maja och Rut den fantastiska söndagen!
